Blog Image

Bloggen om Hjalmar och KML

Kronisk Myeloisk Leukemi

Hjalmar är 9 år och har fått diagnosen KML. Den här bloggen är en dagbok för oss och ett sätt att informera andra om hur livet med KML kan vara.

Hjalmar idag

2017 Posted on Sun, October 08, 2017 01:54:08



5 år sedan

2017 Posted on Sun, October 08, 2017 01:33:20

Tänk, idag
har det gått 5 år sedan vi fick vara med om något helt fantastiskt. Under två
dagar kom det så många underbara människor och hjälpte oss att renovera
Hjalmars rum.

Efter
Hjalmars benmärgstransplantation skulle han vara väldigt infektionskänslig och
hans rum var i stort behov av renovering för att kunna hålla det rent. Vi hade
själva tänkt renovera, men hittade inte energin till att ta tag i det under
månaderna innan när Hjalmar behandlades med cellgifter.

Vi ställde
då en fråga här på fb om någon skulle vilja hjälpa oss. Vi kallade eventet för
”Hjalmarhelgen” trots att han själv inte skulle kunna vara där. Vilket gensvar
vi fick! Det kom ca 50 personer i alla
åldrar. Dagarna innan kom folk från byn förbi med mat och fikapåsar, grannen
Carina försedde oss med nybakade bullar till allihopa, folk anmälde sig att
laga mat till de som byggde. Vi fick låna kyrkstugan som mat och fika plats.
Kyrkoherden Gustav ansvarade för en middag med afghansk mat.

Målare och
snickare Pelle, Peter, Linda och Fredrik jobbade och slet hela dagarna. De kom
även förbi några ggr under den kommande veckan för att se till att allt blev
färdigt med golv, tapeter och pynt.

Folk åkte i
skytteltrafik och handlade material, färg och tyger. Butiker skänkte både pynt,
färg och sybehör när de hörde vad det skulle användas till. Några som inte
kunde närvara under helgen satt hemma och ringde runt och fixade bla en
golvläggare som ställde upp gratis samt en städfirma som efteråt storstädade hela
huset från byggdamm.

Då det kom
så enormt många människor blev det inte bara Hjalmars rum som fick en
genomgång, det byggdes altan, det färdigställdes med vår utbyggnad som inte
riktigt hade blivit klar, Niklas och Fredrik fixade fönsterbleck och
plåtdetaljer, blommor planterades om och rabatter rensades, taklister som
fattades kom på plats, möbler målades, det syddes gardiner, kuddfodral och
vimplar, dörrkarmar kom på plats, en altandörr byttes och en hylla i köket
byggdes. Barnen målade och gjorde välkomstplakat till Hjalmar. Folk kom förbi
och umgicks och allt var så fantastiskt.

Tack alla ni
som hjälpte oss när vi inte hade ork att lösa problemet själva!

Gustav M var
tillsammans med Hjalmar på sjukhuset under fredagen, en Hjalmar som då mådde
väldigt dåligt efter strålning och starka cellgifter. Lördag och söndag var
mormor på plats och då mådde även Hjalmar bättre. Hjalmar behövde någon hos sig
då han var isolerad på sjukhuset så att jag och Henrik skulle kunna vara hemma
på helgen.

Vi var
närvarande rent fysiskt, men mentalt var vi inte alls där. Vi gick som i en
bubbla och hade svårt att ta in allt som hände. Måndagen 8:e oktober skulle
transplantationen ske och vi hade redan varit med om tre uppskjutna försök, men
så här nära en transplantation hade vi inte varit tidigare. Vi hade ändå lite
svårt att kunna lita på att det skulle ske nu. Vi var så enormt oroliga.

Vi fick även
ta emot ett kuvert med pengar som folk hade skänkt för att familjen skulle
kunna åka iväg och göra något lite extra tillsammans. Det var överväldigande och jag visste inte hur jag
skulle reagera, allt kändes så märkligt overkligt, jag hade stängt till alla
känslor för att alls kunna vara där, jag som annars gråter för det minsta
lilla.

För dessa
pengar åkte vi året efter till Sälen och Trysil på en härlig skidsemester, vi
åkte skidor och for även på skotersafari vilket vi aldrig tidigare hade testat,
vi kunde slappna av för några dagar och försöka tänka på annat än sjukdom och
sjukhus.

Jag hoppas
ni förstår hur mycket den här helgen har betytt för oss. Det har inte gått en
enda vecka på 5 år utan att vi har tänkt på den och alla er smiley . Supermycket tack