Hjalmars värden fortsätter envist att ligga på neutrofila 0,3. Däremot ser man att hans trombocyter börjar stiga lite. Han fick senaste påfyllningen i tisdags så hoppas vi att det inte behövs någon mer påfyllning.
Läkarna trodde att han skulle få flytta till barnavdelningen innan helgen, men så blev det inte. Samtidigt lider vi inte av att få ha kvar det här större rummet ett tag till.

Hugo får sova över fredag- lördag. När grabbarna hade somnat gick mamma iväg och hälsade på på sitt jobb. Är man nattjobbare så är man och ska man hälsa på så är det naturligtvis nattetid som gäller. Grabbarna var helt lugna med att jag skulle försvinna ett tag och det var även ok för personalen. Jag har några gånger tidigare tänkt hälsa på men då har inte Hjalmar mått så bra att jag har kunnat lämna honom, och ska jag vara riktigt ärlig har jag nog egentligen inte riktigt orkat ta den kontakten. Nu efter transplantationen känner vi oss betydligt lugnare och även lite starkare.

Det var riktigt kul att träffa alla underbara jobbarkompisar igen både på BB och på förlossningen. Jag hade sån tur att det var mitt nattgäng som jobbade just den här natten, och jag hade nog kunnat sitta hela natten där, men när jag hade varit borta i 2 ½ timme kände jag att jag nog borde återvända till grabbarna. Jag bara bubblade ur mig en massa och hann ju inte ens höra hur det var med alla andra, men det får bli nästa gång. Brukar kunna vara ett litet trötthets fenomen hos mig.smiley

Sen var det inte alltför enkelt att ta sig tillbaka till 50 C då de är helt inlåsta och utan passerkort är det inte lätt. Kulverten blev det återvändsgränd i så det var bara att knalla ut. Närmaste ingången hade dörrklocka som gick upp till avdelningen så jag ringde på och blev insläppt, men sen var det stopp. Ut igen och springa runt hela 30 huset för att på nytt ringa på och bli insläppt, men då gick det bättre och tillslut kunde jag också krypa ner under täcket. Grabbarna hade sovit hela tiden och på morgonen förstod de inte ens att jag hade varit iväg. Skönt med tryggheten syskonen ger varandra.

Hjalmar har börjat att gömma sig under täcket när personalen kommer in för att göra kontroller. Ända sättet att få fram honom på är kittel. Det hela känns helt klart som ett friskhetstecken.

På lördag när mormor var med Hjalmar slog Hjalmar vad med en av sjuksköterskorna. När hon gav Hjalmar Furix = vätskedrivande, för att han skulle börja kissa sa hon att han kommer säkert att kissa inom 30 minuter. – Det tänker jag inte, svarade Hjalmar. Då skrattade sköterskan och sa att om han lyckas hålla sig får han välja en present från presentlådan. Om han inte lyckades hålla sig skulle hon få en godis av Hjalmar. Envis som bara den vann naturligtvis Hjalmar och valde en legogubbe.