Det är jobbigt när man inte får behålla maten i magen, man blir trött och slö och har ingen matlust.
Om Mamma och Pappa matar med sondnäring och ger lite för mycket eller för fort så kommer även den maten i retur.
Då kan man använda en sondnäringspump där maten får droppa in i knappen på magen i en långsam takt så det går bra.
Det är tur att sondmaten inte passerar smaklökarna för trots att den är näringsriktig så kan man inte med den största välvilja kalla den för kulinarisk.Vi laddar för att vara med på Åsen och tända majbrasan tillsammans med
de andra scouterna ikväll. Ska bara se om vi hittar en terränggående
rullstol att få med oss.

Självklart hjälpte personalen oss med att hitta en lämpligt terränggående rullstol för kvällens aktivitet. Hjalmar fick börja med att mellanlanda en stund hemma. Där han låg i soffan började han fundera -Alla scouter som är med och tänder brasan får ju en korv, visst får jag också det då? – Men lilla gubben, du har ju inte fått behålla något du har försökt äta de senaste dagarna, känns inte som om det skulle var en så bra idé. (tyckte mamma och pappa) – Men det här är ju det värsta året någonsin i hela mitt liv smiley.
Just innan vi skulle åka såg han ganska hängig och mosig ut och det är ju inte så konstigt då termometern visar på 39 grader. Snabbt i med Alvedon och iväg, här ska firas valborg, kosta vad det kosta vill.
Väl på plats är det ju svårt att inte komma på bra humör med över 30 glada scouter som står redo för sin uppgift…brasan ska brinna… ja just det, först gå i prossesion med facklorna. Riktigt maffigt är det.

Så fort brasan var tänd kom frågan om korven upp igen och självklart ska grabben ha en korv. Man kan ju inte neka honom nu när han ber om mat för en gångs skull. En stund efter korven kom nästa fråga – får jag en dajmglass. Absolut ! Efter en halv dajmglass och några timmar senare under bilfärden tillbaka till sjukhuset konstaterade Hjalmar… – det blev inte det värsta året i mitt liv smiley