Tisdagsmorgon startade vi flitigt med skolarbete och lite fika med Ullrika. När klasskompisarna hade lunchrast passade vi på att besöka dem. Med helgens smärtgenombrott under bilfärden färskt i minnet, preparera vi med en förebyggande dos Morfin den här gången, så att leken med kompisarna inte skulle ligga i fara.
Först känns det lite pirrigt när man inte varit där på ett tag, nästan så att Hjalmar inte vill gå dit. Men när vi väl är där och alla klasskompisarna kommer fram för att leka, fröknar för att kramas och prata så känns det riktigt bra.

Vi följde även med upp i klassrummet och Hjalmar fick läsa upp sin hemligaläxa berättelse för hela klassen. Den här gången skulle de skriva om vad man skulle ta med till en öde ö. Det fick bli Hugo, tält och en ficklampa, men tyvärr så kom de till en vulkanö så det gick nog inget vidare.
Vi fyllde på läxförrådet så vi inte blir sysslolösa där hemma.

På väg hem började han längta efter värmedynan då benen började göra sig till känna igen. Så med en bra bok i soffan tog han sen igen sig en stund tills bästis Edwin kom förbi efter skolan.


Lite hjälp att dra tapet fick jag men sen lekte de loss.
Kompisbehovet är stort och det känner Hjalmar av själv. Han saknar skolan och kompisarna så det är perfekt när någon kommer förbi en stund. Tillsammans for de sen ner till idrottshallen och handbollen.
Han har sedan i helgen börjat uppleva smärta även i fingrarna och fötterna, dock inte lika ofta som benvärken.
Men det känns som att den här riktiga smärtan som han hade förra veckan har vi kunnat hålla borta med kontinuerlig smärtstillande och snabbt på med värme. Vi börjar nog få rutin på det här med ska ni se.