En god natts sömn för i så gott som hela familjen.
Förutom för mamma för idag är det hennes tur att snörvla och känna sig igentäppt i bihålorna.

Vi är otroligt duktiga och noga med smärtstillande tabl. numera (tack mobiltel. alarm) om jag får säga det själv. Trots det börjar Hjalmar säga att han har ont i benen kl. 10.30, efter 30 min börjar han oja sig ordentligt, nu testar vi Mixtur Morfin för första gången. Efter 30 min ringer vi till sjukhuset då vi har en gråtandes Hjalmar på kökssoffan smiley. Hur lång tid tar det innan Morfinet ger full effekt? 30-60 min smiley bara vänta och hoppas det blir bättre. 30 minuter senare smiley bara värre. Dags för ny Ipren. Hjalmar utbrister i gråt, mamma det gör faktiskt väldigt väldig ont nu i mina ben och armar.
Vi packar in oss i bilen och åker upp till BONKEN (barnonkologiska mottagningen). Hugo och William hänger med, William fyller tonåring imorgon och känner att han kan få fuska en dag och börja vara i tonårsrummet på BONKEN. Hugo dyker till lekterapin.

Hjalmar får gråtandes åka rullstol till plan 2 och får mer morfin mot smärtan. När ssk (sjuksköterskan) kom med smärtskalan, ca 45 minuter efter nästa morfindos, en skala med olika ansikten på. En glad gubbe längst till vänster och i fallande skala mycket ledsen gubbe längst till höger. Hon frågade hur Hjalmar mådde och han visade att han mådde toppen. Strax när hon gått ut ur rummet säger han att han hade ganska ont i armarna…vi påpekade att han alldeles nyss sa att han mådde toppen. – Ja, jag gör det men inte mina armar förklarade Hjalmar tillbaka som om det är hur naturligt som helst smiley.

Sen blir det som tidigare planerat, provtagning, omläggning, läkarbesök och ny röntgen på käkkirurgen.
Mellan alla aktiviteter hinner Hjalmar klämma en ny film han hittade i filmhyllan.

När vi lämnar sjukhuset är alla på gott humör och vi bestämmer att vi åker till IKEA för att äta middag där. När vi närmar oss IKEA (5 min efter vi lämnat sjukhuset) börjar Hjalmar åter få ont i benen, ny dos morfin. Väl framme börjar vi leta rullstol eller liknande för att ta grabben i men vi får avbryta letandet då han ligger i bilen och gråter av smärta …igen. Vi åker istället hem och bäddar ner honom i värme varpå smärtan släpper. Vi avbokar alla planer för sportlovsveckan och tar nu en dag i taget i stället.
Nästa bästa kompis knackar på dörren på kvällen och har med sig efterrätt till hela familjen som han har bakat ♥